Rutten från Berlins centrum ut mot Köpenick i östra delen av staden följer floden Spree, och ger många möjligheter till att upptäcka före detta Östberlin. Rutten är skyltad som R1/D3, och är del av en större cykelled genom Tyskland. Dessa cykelleder är ofta väldigt bekväma att följa, med tydlig skyltning, bra standard på underlaget och avståndsangivelser med jämna mellanrum. Cykelkartan hittar du här på Opencyclemap.org.
Det är viss skillnad på att cykla i före detta Östberlin jämfört med att cykla i gamla Västberlin. Särskilt när man kommit ut ur det gamla stadscentrum (stadsdelen Mitte) och rör sig längs de breda boulevarderna ut mot förorterna. Gott om utrymme för cyklar finns det oftast, eftersom huvudgatorna är breda med väl tilltagna trottoarer. Inne i kvarteren kan det däremot ofta vara kullerstensbeläggning som håller tempot nere.
Från Alexanderplatz till Treptower Park
Ett praktiskt ställe att utgå från när man cyklar österut är Alexanderplatz, eller Alex som Berlinborna ibland säger. Det är lätt att hitta till TV-tornet (Fernsehturm) vid Alexanderplatz, där man kan hyra cyklar. Omkring torget ligger många exempel på DDR-tidens socialistiska monumentalarkitektur, inte minst då TV-tornet självt (365 meter högt). Om man rör sig först åt nordost över torget, förbi spårvagnshållplatsen och järnvägsstationen, och sedan svänger österut in på den breda paradgatan Karl-Marx-Allee så kan man följa gatan genom stadsdelen Friedrichshain.
Karl-Marx-Allee är den stora huvudgatan österut från Berlins centrum, och var en gång i tiden den viktigaste landsvägen för den som var på väg till eller från Berlin på vägen mot dagens gränsstad Frankfurt an der Oder och vidare mot Polen. Efter att stora delar av kvarteren häromkring förstörts i andra världskriget, bestämde sig Östtysklands ledning för att göra den östra infarten till staden till en monumental paradgata, på samma sätt som Brandenburger Tor gör ett pampigt intryck på den som kommer västerifrån in mot centrum idag. Under 1950-talet byggde man därför långa rader av höga hyreshus i nyklassicistisk stil, typisk för arkitekturen i östblocket under Stalineran. Den del av paradgatan som låg närmast Alexanderplatz kallades för Stalinallee under denna tid, men döptes senare om till Karl-Marx-Allee, när Stalinerans människorättsbrott ledde till en omvärdering av Stalins minne något årtionde senare. Filosofen Karl Marx bodde själv i närheten när han studerade i Berlin som ung, så han har här, till skillnad från vid de hundratals andra Karl Marx-gatorna i f.d. Östtyskland, faktiskt en personlig koppling till denna del av Berlin.
Allén gör ofta, i synnerhet på helgerna, ett närmast ödsligt intryck – gatan är dimensionerad för parader med stridsvagnskolonner, och folklivet är ganska glest jämfört med omkring de stora galleriorna vid TV-tornet. Precis som vid Alexanderplatz så kantas gatan av höga bostadshus, med en för 1950-talet hög bostadsstandard – fick man en centralt belägen lägenhet här så tillhörde man antagligen de inre kretsarna i DDR, där kontakter inom och utom partiet var en nödvändig del av vardagslivet.
Idag ligger bland annat det lilla Computerspielemuseum (datorspelsmuseet) vid allén, nära tunnelbanestationen Weberwiese, och är värt ett kort besök om man vill lära sig mer om dator- och TV-spelens historia i världen.
Vid korsningen med Andreasstraße viker man av mot höger, söderut i riktning mot Berlins östra station, Ostbahnhof. Ostbahnhof var länge centralstation för Östberlin, och även för hela Berlin i många år innan den nuvarande centralstationen byggdes till fotbolls-VM 2006. Fortfarande avgår fjärrtågen österut mot Warsawa härifrån.
Strax innan man kommer fram till floden viker man av åt vänster, in på Mühlenstraße vid East Side Gallery. Här, mellan Ostbahnhof och floden finns något som i Berlin nästan är utrotningshotat idag, nämligen en lång sektion av Berlinmuren som man låtit stå kvar. Anledningen till att just denna sträcka sparats är ett stort konstprojekt som en stor grupp konstnärer genomförde strax efter att muren öppnats 1989. Man delade upp muren i sektioner och lät konstnärer dekorera var sin bit. Fortfarande pågår det stora politiska kontroverser kring projektet, och tidigare i år var David Hasselhof, känd inte bara för Baywatch utan även för sin medverkan i firandet av murens fall, det stora affischnamnet i en protestaktion mot planerna på att bebygga tomterna bakom muren, mellan gatan och floden. Detta skulle innebära att muren delvis måste öppnas upp och flyttas, så som redan har skett på vissa platser.
Glöm inte att titta på baksidan – just nu pågår en fotoutställning på baksidan av East Side Gallery, det så kallade ”West Side Gallery”. Fram till 13/9 2013 visas 36 fotografier som tagits av Berlinfotografen Kai Wiedermann. Han har rest runt i världen och fotograferat åtta olika murar i gränsområden i världen, bland annat i Israel och och USA. En påminnelse om hur Berlinmurens ande fortfarande spökar i andra delar av världen.
Vid slutet av East Side Gallery tar man den tornutsmyckade bron Oberbaumbrücke över Spree. Bron stod under Berlins delning i ingenmanslandet vid muren och var avspärrad för trafik, men har sedan dess renoverats. Idag är bron en symbol för de ”alternativa” stadsdelarna Kreuzberg och Friedrichshain, som bron sammanbinder. Bron är också känd från den klassiska Berlinfilmen Lola rennt (Spring Lola) av Tom Tykwer – i en av filmens många actionscener springer hjältinnan genom brons valv.
Nu befinner vi oss inte längre i Östberlin utan i de östligaste delarna av det tidigare Västberlin, i stadsdelen Kreuzberg. Efter bron håller man vänster och tar Köpenicker Straße österut genom Kreuzbergs populära restaurang- och barkvarter. Dessa kvarter lever upp på kvällarna, och kvarteren omkring Ostbahnhof i Friedrichshain och Schlesisches Tor i Kreuzberg räknas som Berlins populäraste klubb- och barkvarter, kanske värt ett återbesök på hemvägen på kvällen? (Var försiktig med hur du parkerar cykeln bara, cykelstölder och vandalism är vanligt i Berlins klubbkvarter.) Fortsätter man framåt längs gatan passerar man snart ett par kanaler och sedan har man åter passerat den gamla gränsen vid muren. Efter kanalerna håller man svagt vänster och svänger in på Puschkinallee, genom Treptower Park.
Treptower Park är ett större parkområde strax utanför innerstaden som kom att bli något av en stadspark för Östberlin under det delade Berlin. Härifrån kan man ta turistbåtar utefter floden, och det är populärt att ha picknick här eller hänga på caféer och restauranger vid floden. En stor triumfbåge visar vägen till en enorm monumentpark, till minne av de stupade sovjetiska soldaterna under striderna om Tyskland och Berlin 1945.
Österut längs Spree från Treptow
Här kan man välja att ta den asfalterade, skyltade vägen genom parken , om man vill cykla bekvämt (sväng vänster efter kolonilotterna), eller så kan man följa cykelstigen längs flodens södra strand. Cykelvägen leder här förbi en av Berlins mest kända ”hemliga” sevärdheter, den övergivna nöjesparken Spreepark. Man ser pariserhjulet på långt håll. Parken är sedan många år nedlagd, på grund av ekonomiska problem, ägaren åkte senare fast för att ha försökt smuggla narkotika inuti karuselldelar. Men fortfarande står hela nöjesfältet kvar och rostar. För den som gillar ruinromantik och har en ambivalent inställning till nöjesfält som fenomen är detta naturligtvis ett måste.
Cyklar man vidare efter floden kommer man till en liten brygga med ett färjeläge. Här kan man ta en liten färja, med 10-minuterstrafik dagtid, som går över till andra sidan floden. Det går bra att åka över på en vanlig bussbiljett, och kollektivtrafikkort från BVG gäller på färjan.
Den skyltade vägen leder här vidare genom parkområden, men om man vill kan man istället vika av till höger på Nalepastraße och vidare närmare floden längs Wilhelminenhofstraße om man vill se lite mer av arbetarstadsdelen Oberschöneweide.
Oberschöneweide (vänster) och Köpenick (höger) sedda från cykelbro över Spree.
Stadsdelen Oberschöneweide var en av vaggorna för Tysklands elektriska industri, och här låg Berlins första elverk. Omkring de stora tegelfabrikerna växte en arbetarstadsdel med hyreskaserner och spårvagnar upp. Idag är fabrikerna nedlagda och delvis omgjorda till ett högskolecampus, med många studenter i rörelse, och gott om små billiga lunchcaféer. Tyvärr förekommer stadsdelen ofta i mindre smickrande sammanhang i medierna, då den blivit något av ett centrum för Berlins högerextrema i samband med offentliga manifestationer, och det är ofta sammanstötningar mellan demonstranter här omkring Första maj.
När man rör sig vidare österut ut ur stadsdelen, utefter den södra utkanten av parkområdet Wuhlheide, passerar man en järnvägsbro där cykelleden sedan svänger av åt höger. Gör man istället en liten avstickare ett par kvarter framåt kommer man till arenan Alte Försterei som är hemmaarena för östra Berlins bästa fotbollsklubb, 1. FC Union, die Eisernen. Klubben är ett av de mest framgångsrika tidigare östtyska lagen i det tyska ligasystemet och sågs som en alternativ underdog under DDR-epoken. Idag är FC Union för många Berlinbor från de östra stadsdelarna det enda laget som gäller, istället för västrivalen Hertha Berlin (derbymotståndaren nummer 1, de år då lagen spelar i samma liga). Annars har förhållandet mellan klubbarna historiskt varit gott, med kontakter knutna redan före murens fall.
Fritidsbåtar på floden Dahme vid Köpenicks slott. I bakgrunden fiskarkvarteren.
När man följer den skyltade cykelleden över bron och vidare österut längs vattnet kommer man in i stadsdelen Köpenick. Köpenick är idag en stadsdel i utkanten av Berlin, men var fram till 1900-talet en självständig stad som grundades redan på medeltiden och är äldre än själva Berlin. I Köpenick råder en pittoresk småstadskänsla. Den gamla staden ligger på en liten udde mellan floderna Spree och Dahme, där också Köpenicks gamla slott ligger. Slottet är museum, där konsthantverksföremål ur staden Berlins museers samlingar visas idag. Här finns också en liten idyllisk slottspark, där man kan äta på slottsrestaurangen eller se fritidsbåtar passera förbi.
Köpenicks rådhus är skådeplatsen för en i Tyskland mycket känd historia från kejsartiden om en skojare som klädde ut sig till kapten i den preussiska armén. Eftersom han hade en uniform lyckades han få alla soldater och civila tjänstemän han mötte att lyda order, varpå han konfiskerade stadskassan och förberedde sig för att fly när han greps. Historien blev så omskriven i tidningarna och så pinsam för den preussiska auktoritära staten att han kom undan med ett relativt milt straff och så småningom kunde försörja sig på att resa runt och berätta sin historia. I rådhuset finns en liten utställning om historien. De gamla fiskarkvarteren vid floden är också vackra att titta på, både från slottsön på flodsidan och från de gamla kullerstensgränderna.
Köpenick ligger vid Berlins stadsgräns och är ett naturligt ställe att avsluta turen på. Den som vill kan fortsätta österut efter floderna och sjöarna i Berlins utkanter, eller ge sig vidare efter cykelleden ut genom delstaten Brandenburg. Cyklar man tillbaka in mot stan kan man variera vägen lite och prova att cykla på andra sidan av Spree en bit. Den som fått nog av cyklande för dagen kan uppsöka stationen i Köpenick, några kvarter norrut, och därifrån ta sin cykel på pendeltåget in till centrum igen. Glöm i så fall inte att lösa tilläggsbiljett för cykel!
Cykla i Berlin 
[…] Denna tur går bra att kombinera med en cykeltur till Köpenick längs med Spree. […]