Med Quentin Tarantino och Jesse Owens till OS-byn och Nauen

Om man läser kvällstidningsrubrikerna i Berlin får man med jämna mellanrum rapporter om vilka Hollywoodstjärnor som för tillfället är i stan och spelar in film.  Hollywood älskar Berlin, och filmstudiorna i Babelsberg utanför Berlin har specialiserat sig på filmer som utspelas i det tidiga 1900-talets och världskrigens Europa.  Bland annat har man för ändamålet byggt upp en hel gata som ser ut som ett typiskt sekelskifteskvarter i Berlin före kriget, och om du tittar noga märker du att filmer som exempelvis Pianisten, Inglourious Basterds, The Reader och TV-serien Krigets unga hjärtan alla utspelar sig på samma gata. (Kulissen revs nyligen så det blir inga fler filmer med just den bakgrunden.)  Den som besöker Filmparken i Babelsberg, i utkanten av Potsdam, eller Potsdams filmmuseum, kan lära sig mer om filmer som spelats in i trakten.

Berlin har sökt OS i modern tid, men inte fått det – däremot finns fortfarande många spår av de berömda (för att inte säga ökända) OS-tävlingarna 1936.  Jesse Owens är en friidrottsikon från denna tid, som bidrog till att göra spelen historiska.

Denna cykeltur går i Berlin-OS och Tarantinos spår, västerut från Spandau mot Elstal, Nauen och Paulinenaue.

Vägbeskrivning på Google Maps

Cykelkarta på OpenCyclemap.org

Från Spandau till OS-byn

Spandaus station är utgångspunkten för denna tur.  Den som inte varit i Spandau tidigare kanske vill börja med en snabb sightseeingtur och lite morgonkaffe på något bageri i gamla stan i Spandau.  Spandau är en gammal stad, äldre än själva Berlin, och har historiskt varit en viktig militär fästningsstad.  Det mäktiga citadellet i Spandau ligger lite nordost om förortens centrum och har ett museum om stadsdelens och fästningens historia.   Nazisterna bedrev giftgasexperiment i citadellet, men idag är är det ett populärt ställe för konserter och andra kulturella arrangemang.

När man är redo att lämna Spandau cyklar man söderut längs Klosterstraße från stationen och fortsätter rakt fram vidare på Wilhelmstraße, över den breda infartsgatan Heerstraße, och vidare ända till gatan Grenzstraße svänger in åt höger.  Här cyklar man en kort bit österut längs cykelleden Berliner Mauerweg innan man kommer till en stor höjd på höger sida, Hahneberg.

Berlin är platt för det mesta och Hahneberg en av många konstgjorda höjder i Berlin, en rest av ett gammalt grustag.  Från den högsta punkten på höjden har man en bra överblick över Spandau och Berlins västra förorter.  Kontrasten mellan de stora höghusområdena norr om berget, ett av Berlins sociala problemområden, relativt sett, och den lantliga miljön söder om berget, är slående.

Om man tar sig ner från berget västerut, tillbaka till Berliner Mauerweg, är en liten väg skyltad upp mot Fort Hahneberg.  Fortet är delvis nergrävt och gömt på den skogsbeklädda kullen här, och under Berlinmurens tid var fortet en del av ingenmanslandet och därmed förbjuden mark.  Idag kan man besöka fortet via guidade visningar på helgeftermiddagarna.  Fortet är kanske mest känt för internationella besökare som inspelningsplats för Inglourious Basterds – här spelades den ökända scenen vid grottan in.

På vägen ut från fortet håller man vänster och följer Mauerweg upp till den stora vägen Heerstraße igen.  Heerstraße är den gamla stora landsvägen västerut från Berlin.  (Om man istället skulle följa den i östlig riktning kommer man rakt in mot Brandenburger Tor.)

Här, i stadsdelen Staaken, låg under Berlins delning en av de viktiga gränskontrollerna för utpassering mellan Västberlin och DDR. Trots detta är vi fortfarande kvar i Berlin, för just här följde inte Berlinmuren Berlins egentliga stadsgräns.  Britterna behövde nämligen byta till sig lite mark till sin flygbas i Gatow ett stycke söderut, eftersom den delvis låg utanför den brittiska sektorn, och alltså bytte de till sig flygbasen mot att Sovjet istället fick västra delen av Berlinförorten Staaken.  Så västra Staaken var i många år ”utlånat” från Berlin till DDR, men återfördes till Berlin när gränserna drogs om vid återföreningen.  Den mesta kändisen härifrån är konståkerskan Katharina Witt.

Så om vi helt enkelt fortsätter väster utefter den breda Heerstraße ett stycke till så kommer vi så småningom fram till några säregna fyrkantiga modernistiska villor med förfallna fasader.  Området kallas Neu-Jerusalem och utgör ett av många intressanta exempel på 1920-talets arkitekturrevolution i Berlin.   Därefter passerar man stadsgränsen – nu är man definitivt utanför Berlin.

Om man följer den skyltade cykelvägen längs med trafikleden, västerut ut från staden, passerar köpcentret Havelpark och fortsätter vidare västerut genom Dallgow-Döberitz på norra sidan av vägen, så närmar man sig snart orten Elstal och kommer till en relativt nybyggd gångbro över billeden.  Där är det dags att svänga in till höger, intill ruinerna av några betonghus från DDR-tiden.

Om man följer staketet runt det inhägnade området en liten bit kommer man till infarten till Berlins gamla OS-by i Elstal.  Inträdet är väldigt humant – 2 Euro, om man bara vill se sig omkring på området och besöka det lilla Jesse Owens-museet, i en av barrackerna som renoverats för ändamålet.  Det arrangeras även visningar av området, då man får komma in i en del byggnader som annars är stängda för allmänheten.

Haus der Nationen i OS-byn, idrottarnas matsal.

Haus der Nationen i OS-byn, idrottarnas matsal.

Historien om Jesse Owens i korthet – han var en afroamerikansk friidrottare som var den störste under sin tid (mitten av 1930-talet).  I OS 1936 tog han fyra guldmedaljer, vilket är helt överlägset bra för en sprinter och längdhoppare.  Men det rimmade illa med nazismens raslära om den överlägsna ariska rasen, och rasbiologi och judehat dök ständigt upp genom olika incidenter och påtryckningar under spelens gång.

Att Hitler skulle ha vägrat dela ut medalj bara just till Owens personligen är däremot en myt, han delade helt enkelt inte ut medaljerna alls.  Kanske just för att bespara sig besväret om ”fel” person skulle råka vinna?  Men man lär sig en hel del om hur rasbiologi, idrottsdiplomati och Hitlers megalomani tillsammans kombinerades i det spektakel som var OS 1936, och som samtidigt på allvar inledde olympiska spelens roll som politiskt skrytarrangemang.

Den som vill veta mer om Berlin-OS 1936 kan till exempel besöka idrottsmuseet vid Olympiastadions klocktorn, som har en större utställning.

Elstal har en järnvägsstation, så för den som vill går det bra att avsluta turen här eller fortsätta nästa etapp härifrån.

Från OS-byn till Nauen

Om man lämnar området och fortsätter vidare västerut, för att sedan svänga tillbaka ner åt söder och tillbaka till motorleden, kan man sen följa leden ett stycke tills man passerar ett outletcentrum.  Här kan man få sig en matpaus eller rentav lite shopping om man är sugen på det, men annars är det bara att fortsätta på cykelvägen och följa cykelskyltningen över motorvägen,  genom den lilla orten Wustermark, över Havelkanalen och vidare efter skyltarna mot Nauen.

Sträckan mellan Wustermark och Nauen går genom ett landskap som på många sätt är typiskt för Berlins ytterförorter – platt, många trafikleder som korsar fram och tillbaka, och en skog av vindkraftverk och kraftledningar åt vilket håll man än tittar.  Man kommer ganska nära de stora kraftverken, och det är först då man förstår hur stora de faktiskt är – en typisk höjd för ett modernt torn är omkring 100 meter, och rotorbladen kan vara uppåt 50 meter långa.

Från det moderna till det gamla – Nauens gamla innerstad är relativt välbevarad, och nuförtiden har man renoverat de flesta av de gamla 1700-tals- och 1800-talshusen.  Kyrktornet på den gamla kyrkan i stadens centrum syns på långt håll, och man kan söka sig in mot torget vid kyrkan.  Men innan man kommer hela vägen in, kan man passa på att göra en avstickare in på den lilla gatan Neue Straße.

Du känner antagligen inte igen den, men Neue Straße användes för inspelningen av Inglourious Basterds, den med.  Nauen fick bli en fransk småstad för en kväll när man spelade in scenerna utanför en källarkrog, som spelar en nyckelroll i filmen, och så gjorde Tarantino, Brad Pitt och hela inspelningsteamet ett kort nedslag för en kväll.

Vad de inte hade räknat med från början var stadens traditionella Mickelsmässfirande samma kväll.  Detta omfattade bland annat ortens brandkår, en procession med lyktbärande barn och en marschorkester, så Tarantinos filmteam med sin noggrannt förberedda kuliss och omdekorerade gata fick vänta till senare på kvällen, tills dess att firandet och det värsta larmet var över.

Nauens stadskärna

Nauens stadskärna

Nauen har en pittoresk innerstadskärna med små gränder och gamla hus, med enstaka ruiner här och var där renoveringen ännu inte satt igång.  Det syns dock att staden drar nytta av närheten till Berlin och att den är attraktiv för cykelturister såväl som för Berlinpendlare.  I närheten av kyrkan kan man sätta sig på ett bageri eller café och spana in gatulivet, som innehåller mer unga barnfamiljer och ungdomar än man annars är van vid från glesbygdsstäderna i Brandenburg.  Det spektakulära vattentornet som byggts om till bostäder och den medeltida kyrkan utgör de viktigaste sevärdheterna i innerstan.

Norr om centrum ligger stationen, och där kan man antingen strax före stationen svänga av västerut vidare in på cykelleden, eller så kan man lasta cykeln på regionaltåget och åka tillbaka in mot stan.

Från Nauen till Paulinenaue

Västerut från Nauen går en gammal banvall över åkrarna, där det förut gick en lokaljärnväg som idag är nedlagd.  Bygden häromkring Nauen och västerut kallas Havelland, efter floden Havel som rinner en bit söderut. Om man följer den bekväma asfalterade cykelleden västerut mot Ribbeck och Paulinenaue passerar man flera små byar, tills man kommer till byn Ribbeck efter någon mil.

Ribbeck är en liten by och turistort, som har blivit känd för tyska skolbarn genom en dikt av 1800-talsförfattaren Theodor Fontane. Dikten handlar om den generöse godsägaren i Ribbeck och hans päronträd vid kyrkan.  I Ribbeck finns ett slott som är museum och restaurang, och ett päronträd vid bykyrkan.  Inte det ursprungliga trädet förstås,  det välte i en storm för många år sen.  I orten finns också ett café, ett snapsdistilleri, och små galleributiker med försäljning av konsthantverk.

Fortsätter man cykelleden åt nordväst från Ribbeck kommer man till den lilla orten Paulinenaue, som har en järnvägsstation där det passar att avsluta färden.  Har man inte fått nog kan man fortsätta ytterligare ett par mil västerut genom Havelland mot staden Rathenow, via en by med Tysklands kanske konstigaste ortnamn, men för mig får det bli en tur för en annan dag!

Slutligen ett tips för en sen middag om man vill kosta på sig lite: i Berlin kan man kan äta på ett genuint gammaldags grand café som använts som inspelningsplats för Inglorious Basterds, Café Einstein på Kurfürstenstrasse i Schöneberg. Till skillnad från de flesta lokaler från mellankrigstiden är Café Einstein fortfarande nästan oförändrat och bjuder på en upplevelse i den centraleuropeiska cafétraditionen. Här spelades ”Apfelstrudelscenen”, där Goebbels, Landa och Shoshona äter middag, in.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: